

Kännetecken:
Storskraken är en stor dykand (58–67 cm lång) med lång, smal kropp och spetsig näbb med små “sågtänder”, anpassad för att fånga fisk.
Förekomst:
Storskraken finns i stora delar av Sverige, men är vanligast i mellersta och norra delarna. Den trivs vid klara sjöar, älvar och skärgårdar, ofta i närheten av skog. Under vintern ses den även vid isfria kustvatten.
Beteende:
Storskraken är en skicklig fiskjägare som dyker djupt efter byten. Den simmar ofta i små grupper och kan jaga i samarbete. Den häckar ofta i trädhål, klipphålor eller holkar, ibland långt från vattnet.
Ungarna lämnar boet direkt efter kläckning – ofta hoppar de från höga hålträd till marken och följer honan till vattnet.
Föda:
Storskraken äter nästan uteslutande fisk, men även fiskyngel, grodor och vatteninsekter. Den fångar byten under vattnet med sin sågtandade näbb.
Fortplantning:
Häckningen sker i april–maj. Honan lägger 6–12 ägg som ruvas i cirka 30 dagar. Ungarna är borymmare och kan simma direkt efter kläckning.
Flyttning:
Storskraken är flyttfågel, men många övervintrar i södra Sverige, längs västkusten och större sjöar. Norrländska populationer flyttar mot kuster och Västeuropa.
Utbredning:
Storskraken finns i stora delar av norra Europa, Asien och Nordamerika. I Sverige är den allmän vid sjöar och vattendrag i skogslandet.
Jakt:
Storskraken är jaktbar från 21 augusti till 31 januari i stora delar av landet. Jakten bedrivs ofta vid sjöar, vikar och kuststräckor, särskilt under höststräcket.
Vapenklass:
Vid jakt används hagelgevär, vanligtvis med hagelstorlek nr 3–5.
Tänk på till jägarexamen: