Jakt med drivande hund är en klassisk och traditionell jaktform i Sverige.
Syftet är att låta en långsamt arbetande hund söka upp vittringen av ett vilt djur, spåra upp det och sedan driva det med skall så att jägarna kan förutse djurets rörelser och placera sig på pass.
Den drivande hunden arbetar självständigt men under kontroll, och följer viltets doftspår utan att se det.
Hunden skäller under drevet (så kallat drevskall), vilket gör det möjligt för jägarna att avgöra vilken riktning djuret rör sig i, och hur långt bort drevet är.
Ett utmärkande drag vid jakt med drivande hund är att viltet ofta buktar.
Att djuret buktar betyder att det rör sig i stora cirklar och återvänder mot området där det först reste.
Det beror på att hunden driver i långsamt och lagom tempo, så att viltet inte blir skrämt utan försöker hålla undan men stanna i sitt revir.
Detta gör det möjligt att placera passkyttar strategiskt längs djurens naturliga flyktvägar och ökar chansen till skott när djuret passerar i lugn fart.
| Hundras | Typiskt vilt | Rekommenderad markstorlek | Arrondering |
|---|---|---|---|
| Tax | Rådjur, hare | Minst 50 hektar | Väl sammanhängande, liten terräng med blandning av skog och fält. |
| Drever | Rådjur, hare, räv | Minst 100 hektar | Sammanhängande marker med skogsbryn och fältkanter. |
| Stövare | Räv, hare | Minst 200 hektar, gärna 300–500 ha | Stora, väl arronderade marker utan vägar och störningar. |