Allmänt om jakt med ställande hund
Jakt med ställande hund bygger på att hunden arbetar självständigt, hittar viltet, följer spåret och när den får kontakt, ställer viltet – det vill säga håller det kvar på plats genom att skälla intensivt utan att attackera.
Hunden ska vara modig men kontrollerad, och kunna skälla länge på ståndet utan att stressa eller driva bort viltet.
Jägaren ska sedan smyga in mot ståndskallet och försöka komma inom skotthåll utan att viltet upptäcker honom.
Jakten ställer stora krav på samspel mellan hund och jägare, vindkännedom, tysthet och god skjutdisciplin.
Vid älgjakt används ofta jämthund, gråhund, laika eller karelsk björnhund.
Hunden släpps fritt och söker självständigt av området. När den hittar älg följer den efter, och om älgen stannar upp så börjar hunden skälla – detta kallas ståndskall.
Om älgen försöker fly, förföljer hunden en bit, tills den åter stannar och nytt ståndskall börjar.
Jägaren smyger in mot ståndet med vinden i ansiktet, försöker se älgen utan att bli upptäckt, och skjuter bara om älgen står stilla med säkert kulfång.
Vid lyckad jakt samarbetar hunden och jägaren tyst och effektivt under flera timmar.
Vapenklass: Klass 1.
Markstorlek: Minst 500 hektar väl arronderad skog rekommenderas.
Vid jakt på vildsvin används ofta laikor, eller blandraser med mod, snabbhet och ställande egenskaper.
Hunden söker upp vildsvinen, markerar med skall när den får kontakt, och försöker stoppa flocken eller hålla en enskild gris stilla.
Vid ståndskall skäller hunden intensivt men går inte för nära, eftersom vildsvin kan vara aggressiva och försvara sig med betarna.
Jägaren smyger fram tyst, ofta i tät vegetation, och försöker få skottläge utan att bli upptäckt.
Det är viktigt att ha god kännedom om vind och terräng, eftersom vildsvin har utmärkt luktsinne.
Vapenklass: Klass 1 krav.
Markstorlek: Minst 300 hektar sammanhängande terräng rekommenderas.
Vid jakt på grävling används ofta grythundar eller ställande hundar som terrier eller spetsar.
Hunden arbetar nära föraren och markerar grävlingens plats, ofta vid gryt eller tät vegetation.
Om grävlingen går i gryt används grythundar som går in och ställer eller markerar var grävlingen befinner sig, så att jägaren kan gräva fram eller få upp djuret för avfångning.
Hunden måste vara modig men inte överaggressiv, eftersom grävlingen försvarar sig kraftigt.
Jakten sker ofta på natt eller tidig morgon under sensommar och höst med liknande beetende på hunden som på vildsvin.
Vapenklass: Klass 3-4 kula.
Markstorlek: Mindre mark räcker – 100 hektar väl arronderad terräng är ofta tillräckligt.
Björnjakt med ställande hund är en av de mest krävande jaktformerna i Sverige.
Hunden måste vara mycket modig, lugn och starkt fokuserad.
Vanliga raser är karelsk björnhund, jämthund och laika.
Hunden söker spår, följer björnen, och börjar skälla när den får kontakt.
Målet är att hålla björnen stilla genom att markera sin närvaro utan att provocera.
Jägaren smyger tyst fram mot ståndskallet, ofta i svår terräng.
Skott får endast avlossas om björnen står stilla, på nära avstånd, med tydlig sikt och säkert kulfång.
Jakten kräver mycket god hundkontroll, samarbete och erfarenhet.
Vapenklass: Klass 1.
Markstorlek: Minst 1000 hektar väl arronderad mark rekommenderas.