Dovhjort

Kännetecken:
Dovhjorten är något mindre och smäckrare än kronhjorten, 130–170 cm lång och omkring 90–110 cm hög vid manken. Pälsen varierar i färg — vanligast är rödbrun med vita fläckar på sommaren och gråbrun utan fläckar på vintern. Det finns även mörka och nästan vita varianter. Hanen (hjort) har stora, breda skovelhorn som fälls varje vinter och växer ut igen på våren. Honan (hind) är mindre och saknar horn.

Förekomst:
Dovhjorten finns främst i södra och mellersta Sverige, ofta i löv- och blandskogar nära öppna marker och åkrar. Den är ett vanligt inslag på gods och i vilthägn men sprider sig även fritt i naturen.

Föda:
Dovhjorten äter gräs, örter, löv, ekollon, svamp och olika jordbruksgrödor. Den betar gärna på öppna fält men söker skydd i skogen under dagen.

Ungar:
Hindarna föder en kalv (sällan två) i juni–juli. Kalven är ljusbrun med tydliga vita fläckar som ger kamouflage under de första månaderna.

Brunst:
Brunsten (parningstiden) sker under oktober–november.

Läte:
Under brunsten hörs hanens karakteristiska, hesa brölande eller frustande läte när han lockar hindar och markerar revir.

Spår:
Dovhjortens klövspår är mindre och rundare än kronhjortens, cirka 5–7 cm långa. Spåren kan ibland påminna om rådjurens, men är bredare och djupare.

Jakt:
Dovhjorten jagas under hösten genom smygjakt, vakjakt eller drevjakt. Den är försiktig men kan uppträda i större flockar, särskilt under vintern.

Vapenklass:
För jakt på dovhjort krävs klass 1-vapen, alltså kulvapen med minst 2 700 joule vid 100 meters avstånd.