Järv

Kännetecken:
Järven är ett kraftigt byggt mårddjur, ungefär i storlek mellan räv och grävling. Kroppslängden är 65–105 cm, svansen 15–25 cm, och vikten 8–20 kg (hanen klart större än honan). Pälsen är mörkbrun till svartbrun med en ljusare, gulbrun sidofläck längs kroppen. Huvudet är brett, benen korta och starka, och svansen buskig. Järven har stora tassar som fungerar som snöskor vintertid.

Förekomst:
Järven finns främst i fjäll- och skogsområdena i norra Sverige, med störst förekomst i Norrbotten, Västerbotten och Jämtland, men enstaka individer förekommer även längre söderut. Den föredrar kuperad, otillgänglig terräng med god tillgång på kadaver och bytesdjur.

Beteende:
Järven är ensamlevande och mycket rörlig – den kan vandra flera mil per dygn i sökandet efter föda. Den är aktiv året runt och går inte i ide. Järven är känd för sin styrka, uthållighet och list, och klarar att fälla byten som är större än den själv, till exempel renkalvar och hare. Den följer ofta rovdjursdödade kadaver, särskilt från varg och lodjur.

Föda:
Järven är köttätare och asätare. Den äter ren, älg, smågnagare, hare, fågelägg och bär, men lever främst av kadaver under vintern. Den gömmer ofta överbliven föda under snö eller stenblock för senare bruk.

Fortplantning:
Parning sker i sommaren (juni–augusti), men liksom hos flera andra rovdjur har järven fördröjd fosterutveckling (diapause). Honan föder 1–4 ungar (valpar) i februari–mars i ett snörike eller under stenblock. Ungarna är vita vid födseln och börjar jaga med modern efter några månader.

Spår och tecken:

• Spår: Fem tår med klomärken, tassavtryck 8–12 cm brett. Steglängden 50–80 cm. Typiska “tre-i-rad”-spår i snö.
• Spillning: Mörk, ofta spiralformad och fylld med hår, ben och fjädrar.
• Kadaver: Ofta gömda eller täckta med snö, jord eller mossa.
• Bo: I snörika områden, ofta under stenblock eller i snögrotta.

Utbredning:
Järven finns i norra barrskogsbältet över hela norra halvklotet. I Sverige uppskattas stammen till omkring 1 000 individer, varav majoriteten finns i fjällkedjan. Arten är fridlyst, men kan omfattas av skyddsjakt för att förhindra ren- och tamdjursangrepp.

Jakt:
Järven är normalt skyddad, men skyddsjakt kan beviljas av länsstyrelsen vid dokumenterade skador på tamdjur. Jakten är mycket svår eftersom järven är försiktig, rörlig och nattaktiv. Spårning i snö och vakt vid kadaver används som metoder.

Vapenklass:
Vid jakt på järv krävs kulvapen i klass 1-2.

Tänk på till jägarexamen:

• Ensamlevande och aktiv året runt.
• Lever i fjäll- och skogsområden, främst i norra Sverige.
• Har fördröjd fosterutveckling (diapause).
• Äter främst kadaver, men även smådjur och bär.
• Spår: fem tår, ofta tre-i-rad i snö.
• Fridlyst, men kan jagas vid skyddsjakt.
• Jagas med klass 1-2 kulvapen.