

Kännetecken:
Knipan är en medelstor dykand (40–48 cm lång) med ett kompakt utseende och kraftigt huvud.
Förekomst:
Knipan häckar i stora delar av Sverige, från Skåne till Lappland, men är vanligast i mellersta och norra delarna. Den föredrar klara sjöar, skogstjärnar och lugna älvpartier, men ses även längs kusterna under flyttning och vintertid.
Beteende:
Knipan är en dykand, som ofta ses dyka efter föda under vattnet. Den är monogam under häckningssäsongen. Den häckar ofta i trädhål, gärna i gamla spillkråkshål, eller i holkar. Redan ett dygn efter kläckning hoppar ungarna från boet till vattnet — ibland flera meter ner.
Föda:
Knipan äter främst småfisk, kräftdjur, musslor, insektslarver och snäckor. Under sommaren dominerar insekter och under vintern fisk.
Fortplantning:
Häckning sker i april–maj. Honan lägger 6–12 ägg som ruvas i cirka 30 dagar. Ungarna är borymmare och följer honan direkt till vattnet, där de själva hittar sin föda.
Flyttning:
Knipan är flyttfågel, men många övervintrar i södra Sverige eller längs västkusten och Danmark. Norrlandsfåglar flyttar mot Östersjökusten eller Västeuropa.
Utbredning:
Knipan finns i hela norra Europa, Asien och Nordamerika. I Sverige är den allmän i hela landet utom på Gotland och i fjällen.
Jakt:
Knipan är jaktbar från 21 augusti till 31 januari i stora delar av landet (kontrollera lokala bestämmelser). Den jagas främst under sträckjakt vid kuster och sjöar.
Vapenklass:
Vid jakt används hagelgevär, oftast hagelstorlek nr 4–6.
Tänk på till jägarexamen: