Kricka

Kännetecken:
Krickan är Sveriges minsta and, cirka 35–40 cm lång. Hanen har kastanjebrunt huvud med en grön ögonfläck som kantas av smala vita linjer, grå kropp och ljus undergump. Honan är brunmönstrad, liknar en liten gräsand men har grön vingspegel. Båda könen har en tydlig ljus framvingespegel som syns i flykten.

Förekomst:
Vanlig i stora delar av Sverige under häckningstid, särskilt i småsjöar, myrgölar och lugna vattendrag. Flyttar söderut på hösten till Västeuropa och Medelhavsområdet.

Föda:
Lever av frön, växtdelar, små kräftdjur och insekter som den silar ur vattnet.

Ungar:
Honan lägger 8–10 ägg i ett väl dolt bo nära vattnet. Ungarna är självständiga kort efter kläckning men följer honan tätt.

Läte:
Hanen har ett mjukt visslande ”krriit” eller ”prriit”, medan honan har ett kort, raspigt ”krek-krek”.

Spår:
Krickans fotavtryck är små, cirka 4–5 cm långa, med tydliga simhudsförsedda tår som bildar en jämn V-form. De syns ofta i strandkantens lera eller sand.

Jakt:
Kricka jagas under hösten, ofta i samband med andjakt vid småvatten och kärr.

Vapenklass:
För jakt på kricka används hagelvapen.