Myskoxen

Kännetecken:
Myskoxen är ett stort, kraftigt och långhårigt oxdjur som påminner om en blandning mellan får och buffel. Kroppslängden är 200–250 cm och mankhöjden 120–150 cm. Pälsen är mörkbrun med ett tjockt, långt ytterhår och en mjuk underull (qiviut) som skyddar mot extrem kyla. Både hanen (tjur) och honan (ko) har kraftiga horn som böjer sig utåt och sedan uppåt.

Förekomst:
Myskoxen lever i arktiska områden i Nordamerika och Grönland. I Sverige finns en liten vild stam i Härjedalen, ursprungligen inplanterad från Grönland på 1970-talet. Den trivs på kalfjäll och i tundraliknande landskap med öppna vidder och snö under vintern.

Föda:
Myskoxen är växtätare och äter gräs, mossor, lavar, örter och videkvistar. På vintern gräver den fram födan under snön med sina hovar.

Ungar:
Korna föder oftast en kalv per år i april–maj. Kalven kan stå och dia redan kort efter födseln och följer modern hela det första året.

Brunst:
Brunsten sker under augusti–september. Tjurarna slåss genom att springa mot varandra och krocka med hornen i kraftiga stötar för att vinna rätten till korna.

Läte:
Myskoxen är vanligtvis tyst, men kan ge ifrån sig djupa grymtningar eller frustningar, särskilt under brunsten eller vid hot.

Spår:
Spåren liknar stora nötkreatursspår, med runda, breda klövavtryck på cirka 10–12 cm. Spillningen är rund och hård, liknande fårspillning men större.

Jakt:
Myskoxen är fridlyst i Sverige och får inte jagas. I vissa andra länder, som Kanada och Grönland, förekommer licensierad jakt under strikt kontroll.