


Kännetecken:
Bävern är Europas största gnagare. Kroppen är 80–100 cm lång och svansen cirka 30 cm. Vikten kan uppgå till 30 kg. Den har en bred, platt och fjällig svans, korta ben och simhud mellan tårna på bakfötterna. Pälsen är mycket tät och vattenavvisande, vanligen brun till mörkbrun. De stora orange framtänderna växer hela livet och används för att fälla träd och gnaga bark.
Förekomst:
Lever vid sjöar, åar och våtmarker i skogs- och blandskogsområden. Bävern bygger hyddor med undervattensingångar och kan även dämma upp vattendrag för att reglera vattennivån.
Beteende:
Bävern är mest aktiv under skymning och natt. Den är en skicklig simmare och lever i familjegrupper bestående av ett par och deras ungar. Reviret markeras med doftämnet castoreum på små jordhögar.
Föda:
Bävern är strikt växtätare. Den äter bark, grenar, löv, vattenväxter och rötter. Favoritträd är asp, björk, sälg och al. Under vintern livnär den sig på kvistar och grenar som lagrats under vattnet.
Fortplantning:
Parning sker i januari–februari. Dräktigheten varar cirka 3½ månad. Honan föder 2–4 ungar (kull) i maj–juni. Ungarna är pälsbeklädda och kan simma nästan direkt efter födseln.
Spår och tecken:
Utbredning:
Finns i större delen av Sverige utom i fjällkedjan. Arten återinplanterades under 1900-talets början efter att ha utrotats i Sverige på grund av jakt för päls och castoreum (doftsekret).
Jakt:
Bäver jagas främst på våren, oftast genom smygjakt eller vaktjakt vid hyddor eller betesplatser i skymning och gryning. Bävern är vaksam men följer ofta tydliga rutiner.
Vapenklass:
Vid bäverjakt används ofta kulvapen i klass 1 & 2
Tänk på till jägarexamen: