
Kännetecken:
Mården är ett smidigt och medelstort mårddjur med lång kropp, korta ben och en yvig svans. Kroppslängden är 40–55 cm, svansen 20–25 cm, och vikten 1–2,5 kg. Pälsen är mörkbrun med en tydlig gul eller ljusgul fläck på halsen (haklapp). Huvudet är smalt med spetsig nos och stora, runda öron med ljusa kanter. Mården har kraftiga klor och är utmärkt klättrare.
Förekomst:
Mården finns i nästan hela Sverige, utom i de allra sydligaste jordbruksområdena. Den trivs bäst i blandskog och barrskog, gärna med gott om träd, stenrösen och håligheter där den kan söka skydd och bygga bo.
Beteende:
Mården är ensamlevande och nattaktiv. Den rör sig både på marken och i träden där den är mycket snabb och smidig. Reviret markeras med doft och spillning. Den använder ofta gamla ekorrbon, ihåliga träd eller stenrösen som daglega. På vintern kan den ibland söka sig närmare bebyggelse i jakt på föda.
Föda:
Mården är alltätare, men smågnagare och ekorrar utgör huvudfödan. Den äter även fåglar, ägg, insekter, bär och kadaver. På hösten äter den mycket bär, särskilt blåbär och lingon, för att bygga upp fettreserver inför vintern.
Fortplantning:
Parning sker under sommaren (juni–augusti), men mården har fördröjd fosterutveckling (diapause). Ungarna föds i mars–april, 2–5 per kull, i ett bo i träd, stenröse. Ungarna blir självständiga på sensommaren.
Spår och tecken:
Utbredning:
Mården finns i större delen av Europa och norra Asien. I Sverige är den vanlig i hela landet utom på Gotland, där den saknas naturligt. Populationen är stabil.
Jakt:
Jakt på mård är tillåten från den 1 september till den 28 februari (kan variera mellan län). Vanliga jaktformer är:
Vapenklass:
Vid jakt på mård används kulvapen i klass 1-4 eller hagelgevär (hagelstorlek nr 5–7).
Tänk på till jägarexamen: