
Kännetecken:
Gråtruten är en stor måsfågel (55–65 cm lång) med ljusgrå rygg, vit kropp och svartvitrandiga vingkanter.
Näbben är kraftig och gul med en röd fläck på undre näbbhalvan, och benen är ljusrosa.
Ungfåglar är gråbruna och får vuxen fjäderdräkt efter cirka 3–4 månader.
Den känns igen på sitt ljusa utseende, sina långa smala vingar och sin ljusgrå rygg – mörkare än fiskmåsens men ljusare än havstrutens.
Förekomst:
Gråtruten finns längs hela Sveriges kust och även vid stora sjöar och i städer.
Den häckar på öar, klippor, hustak och kajer, ofta i kolonier tillsammans med andra måsfåglar.
Beteende:
Gråtruten är mycket anpassningsbar och allätande. Den lever både som jägare, fiskare och asätare.
Ses ofta vid hamnar, soptippar, stränder och åkrar.
Den är vaksam och högljudd, särskilt under häckningen, och försvarar sina ungar kraftigt.
Föda:
Gråtruten äter fisk, kräftdjur, ägg, smådjur, avfall och kadaver.
Den kan även stjäla föda från andra fåglar och följer ofta fiskebåtar eller plockar fiskrens nära hamnar.
Fortplantning:
Häckningen sker i maj–juni. Båda könen bygger ett bo av gräs, tång och kvistar på marken eller på tak.
Honan lägger 2–3 ägg, som ruvas i cirka 27–30 dagar.
Ungarna blir flygfärdiga efter 6–7 veckor och utvecklar vuxen fjäderdräkt efter 3–4 månader.
Flyttning:
Gråtruten är delvis flyttfågel. Många stannar året runt i södra Sverige, medan nordliga populationer flyttar till Nordsjön, Brittiska öarna eller Västeuropa under vintern.
Utbredning:
Arten finns i stora delar av Europa, Ryssland och Nordamerika.
I Sverige är den mycket vanlig och en av de mest spridda måsfåglarna.
Jakt:
Gråtruten är jaktbar i Sverige enligt bilaga 1 i jaktförordningen.
Jakttid: Hela landet 1 augusti – 31 mars.
Jakten bedrivs ofta vid kusten, hamnar, soptippar eller fiskeområden, ibland som skyddsjakt.
Vapenklass:
Vid jakt används:
Tänk på till jägarexamen: