
Kännetecken:
Kråkan är en stor kråkfågel (45–50 cm lång) med grå kropp, svart huvud, vingar, stjärt och strupe.
Näbben är kraftig och svart, och ögonen mörka.
Den känns igen på sin grå-svarta kontrast och sitt hårda, raspiga läte – “kraaa”.
Flygningen är rak och kraftig, ofta med tydliga vingrörelser.
Förekomst:
Kråkan finns i hela Sverige, vanligast i jordbrukslandskap, skogsbryn, samhällen och kusttrakter.
I norra Skandinavien ersätts den delvis av svartkråkan (Corvus corone).
Den trivs nära människor och är vanlig vid gårdar, städer och soptippar.
Beteende:
Kråkan är mycket intelligent och vaksam, känd för sin försiktighet och problemlösningsförmåga.
Den lever ofta i par under häckningen, men samlas i stora flockar under höst och vinter.
Den är revirhävdande under häckningstiden och kan jaga bort andra fåglar.
Föda:
Kråkan är allätare.
Den äter insekter, smågnagare, ägg, fågelungar, bär, frön, kadaver och avfall.
Den söker ofta föda på åkrar, stränder och i bebyggelse.
Fortplantning:
Häckningen sker i mars–maj.
Boet byggs av grenar och kvistar, ofta högt i träd, stolpar eller på byggnader.
Honan lägger 4–6 ägg, som ruvas i cirka 18–20 dagar.
Ungarna lämnar boet efter 4–5 veckor.
Flyttning:
Kråkan är stannfågel i södra Sverige men delvis flyttfågel längre norrut.
Nordliga populationer flyttar till södra Skandinavien eller norra Europa under vintern.
Utbredning:
Förekommer i hela Europa och Asien.
I Sverige är den vanlig i hela landet, särskilt i öppna jordbruksområden.
Jakt:
Kråkan är jaktbar i Sverige enligt bilaga 1 i jaktförordningen.
Jakttid: Södra Sverige 1 juli – 15 april Norra Sverige 16 juli – 30 april.
Jakt sker ofta som lockjakt, åteljakt eller skyddsjakt vid skador på grödor eller annan egendom.
Vapenklass:
Vid jakt används:
Tänk på till jägarexamen: