
Kännetecken:
Kajan är en liten kråkfågel (33–39 cm lång) med svart huvud, ljusgrå nacke och kinder, samt mörkgrå kropp.
Ögonen är ljusa och nästan vita, vilket gör den lätt att känna igen.
Näbben är kort och svart, och fjäderdräkten har ofta blågrå glans i solljus.
Flygningen är snabb och direkt, ofta i flock tillsammans med råkor eller kråkor.
Lätet är ett tydligt “kja-kja”, som gett fågeln dess namn.
Förekomst:
Kajan finns i hela södra och mellersta Sverige, vanligast i jordbruksbygd, samhällen och parker.
Den häckar ofta i kolonier, i hålrum i träd, byggnader, kyrktorn eller skorstenar.
I norra Sverige är den mer sällsynt.
Beteende:
Kajan är mycket social och intelligent.
Den lever i par under häckningen men i flockar resten av året, ofta tillsammans med råkor och kråkor.
Kajan är nyfiken och orädd, och anpassar sig väl till människomiljöer.
Föda:
Kajan är allätare, men äter främst insekter, maskar, frön, bär, spannmål och avfall.
Den söker ofta föda på åkrar, gräsmattor, sopplatser och gator.
Fortplantning:
Häckningen sker i april–maj.
Boet byggs av grenar, kvistar och gräs i håligheter, byggnader eller fågelholkar.
Honan lägger 4–6 ägg, som ruvas i cirka 17–19 dagar.
Ungarna lämnar boet efter 4–5 veckor.
Flyttning:
Kajan är delvis flyttfågel.
Södra populationer stannar året runt, medan norrländska fåglar flyttar till södra Skandinavien eller norra Europa under vintern.
Utbredning:
Kajan finns i stora delar av Europa och västra Asien.
I Sverige är den mycket vanlig i södra delen av landet, särskilt nära människor och jordbruksområden.
Jakt:
Kajan är jaktbar i Sverige enligt bilaga 1 i jaktförordningen.
Jakttid: Södra Sverige 1 juli – 15 april Norra Sverige 16 juli – 30 april
Jakt sker oftast som lockjakt eller skyddsjakt vid skador på grödor eller byggnader.
Vapenklass:
Vid jakt används:
Tänk på till jägarexamen: