
Kännetecken:
Grågåsen är cirka 80–90 cm lång med ett vingmått på upp till 170 cm.
Fjäderdräkten är gråbrun med ljusare buk, ljusgrå hals och rosafärgad näbb och ben.
Vingarna är mörkare grå med ljusa kanter, och i flykten syns ljus framkant på vingarna och ljusgrå ovansida.
Den känns lätt igen på sitt kraftiga kroppsspråk och sitt högljudda trumpetande läte – ”ga-ga-ga”.
Förekomst:
Grågåsen häckar i stora delar av Sverige, men är vanligast i södra och mellersta delarna.
Den trivs i våtmarker, sjöar, strandängar, havsvikar och jordbruksområden.
Flera populationer är stannfåglar i söder, medan norra beståndet flyttar till Västeuropa.
Beteende:
Grågåsen är flocklevande och vaksam.
Under häckningstiden lever den i par, men samlas i stora flockar på hösten inför flytten.
Den är kraftfull i flykten och flyger ofta i V-formation.
Föda:
Grågåsen är växtätare och lever främst av gräs, örter, rötter, säd och grödor.
På våren betar den nytt gräs och på hösten söker den spillkorn och grödor på åkrar.
Fortplantning:
Häckningen sker i april–maj.
Boet byggs av gräs, vass och dun på marken nära vatten.
Honan lägger 4–7 ägg, som ruvas i cirka 27–28 dagar.
Ungarna lämnar boet kort efter kläckning och följer föräldrarna till närliggande vatten.
De blir flygfärdiga efter cirka 8–9 veckor.
Flyttning:
De flesta svenska grågäss flyttar till Danmark, Nederländerna och norra Tyskland under vintern, men många sydsvenska bestånd är stannfåglar.
Flytten sker i september–oktober, återkomst i mars–april.
Utbredning:
Förekommer i stora delar av Europa och västra Asien.
I Sverige ökar beståndet och arten är mycket vanlig i jordbrukslandskap och vid sjöar.
Jakt:
Grågåsen är jaktbar i Sverige enligt bilaga 1 i jaktförordningen.
Jakttid:
Jakt bedrivs ofta som sträckjakt på morgonen eller kvällen, ibland med bulvaner eller gömsle vid åkrar och vatten.
Vapenklass:
Vid jakt används:
Tänk på till jägarexamen: