Fasan

Kännetecken:
Fasanen är en stor och färggrann hönsfågel (70–90 cm lång, inklusive den långa stjärten).

  • Hanen känns igen på sin metallglänsande fjäderdräkt, med grönt huvud, röd ansiktsfläck och lång, spetsig stjärt. Halsen har ofta en vit ring, men detta varierar mellan underarter.
  • Honan är betydligt mindre och brunspräcklig, vilket ger god kamouflage i vegetationen.

Förekomst:
Fasanen är ursprungligen asiatisk, men har inplanterats i hela Europa, inklusive Sverige. Den trivs i jordbruksområden med buskage, dungar och åkerkanter, gärna nära vattendrag. I Sverige är den vanligast i södra och mellersta delarna.

Beteende:
Fasanen är en marklevande fågel som födosöker genom att gå och sprätta i marken. Den flyger sällan, men när den väl gör det är det med snabba, kraftiga vingslag och bullrigt uppflog. Den håller sig ofta i små grupper under vintern.

Föda:
Fasanen äter frön, bär, insekter, daggmaskar och små sniglar. Under sommaren är insekter en viktig föda för kycklingarna.

Fortplantning:
Häckningen sker i april–maj. Honan lägger 8–15 ägg i en enkel grop på marken, ofta dold i gräs. Ruvningstid är cirka 23–25 dagar. Kycklingarna är borymmare och följer honan direkt efter kläckning.

Flyttning:
Fasanen är stannfågel, men gör korta förflyttningar beroende på födotillgång och väder.

Utbredning:
Fasanen finns i stora delar av Europa och Asien, och i Sverige främst i Skåne, Halland, Östergötland och Mälardalen. Många populationer upprätthålls genom utsättning för jakt.

Jakt:
Fasanen är jaktbar i Sverige från 1 oktober till 31 januari. Jakten sker ofta med stötande, stående fågelhund eller klappjakt med drevkedja.

Vapenklass:
Vid jakt används hagelgevär, vanligen med hagelstorlek nr 5–7.

Tänk på till jägarexamen:

  • Största fälthönsfågeln i Sverige.
  • Hane: färggrann med lång stjärt och röd ansiktsfläck.
  • Hona: brunspräcklig och väl kamouflerad.
  • Lever i jordbrukslandskap.
  • Äter frön, bär och insekter.
  • Jaktbar art – jagas med hagelgevär.