
Kännetecken:
Grävlingen är ett kraftigt byggt mårddjur med korta ben, lång kropp och liten svans. Kroppslängden är 60–90 cm, svansen 12–20 cm, och vikten 7–17 kg – ibland upp till 20 kg på hösten. Pälsen är grå med svart undersida, och huvudet är vitt med två tydliga svarta ränder från nosen över ögonen till nacken. Grävlingen rör sig tungt men är stark och uthållig.
Förekomst:
Grävlingen finns i nästan hela Sverige, utom i de nordligaste fjälltrakterna. Den trivs bäst i bland- och lövskog, jordbruksmarker, ängar och skogsbryn, gärna i kuperad terräng med sandig jord där den kan gräva sitt gryt.
Beteende:
Grävlingen är mest aktiv i skymning och natt. Den lever i familjegrupper som delar ett stort gryt med flera ingångar och tunnlar. Grytet används i generationer och kan vara flera meter djupt.
Grävlingen är fredlig och skygg, men försvarar sig kraftigt vid fara. Den går ofta i vinterdvala (inte djup sömn, men inaktiv) från november till mars.
Föda:
Grävlingen är alltätare, men föredrar daggmaskar, insekter, rötter, bär, frukt och ibland smågnagare, fågelägg och kadaver. Den är en skicklig sökare och känner upp maskar och insekter med sitt känsliga luktsinne.
Fortplantning:
Parning sker under sommaren (juni–augusti), men grävlingen har fördröjd fosterutveckling (diapause). Ungarna föds i februari–mars, 2–6 per kull, i en väl fodrad kammare i grytet. De stannar hos modern till sensommaren.
Spår och tecken:
Utbredning:
Grävlingen finns över stora delar av Europa och Asien. I Sverige är den vanlig i södra och mellersta delarna. Arten har stabil population och är jaktbar.
Jakt:
Jakt bedrivs under höst och vinter, särskilt i augusti–oktober. Vanliga jaktformer:
Vapenklass:
Vid jakt på grävling används kulvapen i klass 1-3 eller hagelgevär (hagelstorlek nr 3–5).
Tänk på till jägarexamen: