
Kännetecken:
Kanadagåsen är en stor och kraftig gås, 90–110 cm lång med ett vingmått på upp till 185 cm.
Den känns lätt igen på sitt svarta huvud och hals, vita kindfläck, brungrå rygg och ljus buk.
Näbben och benen är svarta.
I flykten syns den långa svarta halsen tydligt, och vingrörelsen är långsam och kraftfull.
Lätet är ett högljutt “ka-honk, ka-honk”, ofta i långa serier under flykt.
Förekomst:
Kanadagåsen är införd till Sverige från Nordamerika på 1930-talet.
Den har spridit sig över hela landet, särskilt i södra och mellersta Sverige.
Den trivs vid sjöar, dammar, havsvikar, parker och jordbruksområden med god tillgång på gräs och öppna ytor.
Beteende:
Arten är flocklevande och mycket vaksam.
Under häckningen lever den i par, men samlas i stora flockar under sensommaren och hösten.
Den flyger ofta i V-formation och kommunicerar ständigt med sina karakteristiska rop.
Föda:
Kanadagåsen är växtätare och lever främst av gräs, örter, säd och vattenväxter.
Den betar ofta på åkrar, golfbanor och strandängar.
På hösten äter den mycket spannmål och betväxter.
Fortplantning:
Häckningen sker i april–maj.
Boet byggs av gräs, vass och dun, vanligtvis nära vatten.
Honan lägger 4–7 ägg, som ruvas i cirka 25–28 dagar.
Ungarna lämnar boet kort efter kläckning och följer föräldrarna till vattnet.
De blir flygfärdiga efter cirka 9–10 veckor.
Flyttning:
De flesta svenska kanadagäss är stannfåglar, men en del flyttar kortare sträckor söderut under vintern.
Flytten sker ofta i V-formation i samband med temperaturförändringar.
Utbredning:
Arten kommer ursprungligen från Nordamerika, men finns nu i stora delar av Europa.
I Sverige är den mycket vanlig, särskilt i sjöområden och jordbruksbygder.
Jakt:
Kanadagåsen är jaktbar i Sverige enligt bilaga 1 i jaktförordningen.
Jakttid:
Jakt sker ofta som sträckjakt på morgonen och kvällen, eller fältjakt med bulvaner och gömsle.
Vapenklass:
Vid jakt används:
Tänk på till jägarexamen: