
Kännetecken:
Nötskrikan är en medelstor kråkfågel (cirka 35 cm lång) och mycket färgrik jämfört med andra kråkfåglar.
Grundfärgen är beigebrun med rödaktig ton, och hjässan har svarta längsränder.
Den har ett svart mustaschstreck och ljusblå vingtäckare med svarta tvärband – ett mycket typiskt kännetecken.
Övergumpen är vit och stjärten svart.
Könen är lika.
Lätet är ett högt, skränande skri, ofta använt som varningsrop i skogen, men fågeln kan också härma andra arter som ormvråk, duvhök och domherre.
Förekomst:
Nötskrikan finns i hela Sverige, vanligast i södra och mellersta delarna, men förekommer upp till södra Norrbotten.
Den trivs bäst i blandskog med ek, eftersom ekollon är en viktig föda under hösten och vintern.
Förekommer även i parker, trädgårdar och skogsbryn.
Beteende:
Nötskrikan är försiktig och vaksam, men också nyfiken och intelligent.
Den är känd för att samla och gömma ekollon, som den ofta gräver ner inför vintern – en vana som bidrar till spridning av ekar.
Den lever ofta enskilt eller i par, men kan samlas i små grupper under hösten.
Föda:
Nötskrikan är allätare, men lever främst av ekollon, nötter, bär, insekter, smågnagare, ägg och daggmaskar.
Den anpassar sin diet efter säsong och tillgång på föda.
Fortplantning:
Häckningen sker i april–maj.
Boet byggs i träd eller buskar av kvistar, rötter och mossa.
Honan lägger 4–6 ägg, som ruvas i cirka 16–18 dagar.
Ungarna lämnar boet efter 3–4 veckor.
Flyttning:
Nötskrikan är stannfågel, men vissa kan flytta kortare sträckor vid födobrist, särskilt under ekfattiga år.
Utbredning:
Förekommer i stora delar av Europa och Asien.
I Sverige är den vanlig i skogsmarker över hela landet utom i de nordligaste fjälltrakterna.
Jakt:
Nötskrikan är jaktbar i Sverige enligt bilaga 1 i jaktförordningen.
Jakttid: 21 augusti – 10 mars i hela landet.
Jakt sker ibland som skyddsjakt eller vid viltvård eftersom nötskrikan ibland tar andra fåglars ägg.
Vapenklass:
Vid jakt används:
Tänk på till jägarexamen: