
Kännetecken:
Sädgåsen är en stor och kraftig gås, något mindre än grågåsen, cirka 70–85 cm lång med ett vingmått på upp till 170 cm.
Fjäderdräkten är mörkgråbrun med ljusare buk och undersida.
Näbben är mörk med orange band, och benen är orangefärgade.
Huvudet är mörkt och något blankt, och stjärten har vit spetskant.
I flykten syns mörka vingar med ljus framkant.
Lätet är ett nasalt, trumpetande “ang-ang”, mörkare än grågåsens rop.
Förekomst:
Sädgåsen häckar i norra Skandinavien och norra Ryssland, men stora flockar rastar och övervintrar i södra Sverige.
Den trivs vid sjöar, myrmarker, flacka strandängar och jordbruksområden.
Under flytten stannar den gärna vid åkrar med spillkorn eller betfält.
Beteende:
Sädgåsen är flocklevande, vaksam och försiktig.
Under häckningen lever den i par, men samlas i stora flockar under flyttning och vinter.
Den flyger ofta i V-formation och byter regelbundet ledargås.
Föda:
Sädgåsen är växtätare och lever främst av gräs, frön, örter, säd och rötter.
Under höst och vinter betar den ofta på åkrar och betfält.
Fortplantning:
Häckningen sker i maj–juni.
Boet byggs på marken nära vatten, ofta i tuvig myrmark eller strandzoner.
Honan lägger 4–6 ägg, som ruvas i cirka 27–29 dagar.
Ungarna följer föräldrarna till vatten kort efter kläckning och blir flygfärdiga efter 8–9 veckor.
Flyttning:
Sädgåsen är flyttfågel.
De svenska och finska populationerna flyttar till Danmark, Nederländerna och norra Tyskland för övervintring.
Flytten sker i oktober–november, återkomst i mars–april.
Utbredning:
Förekommer i norra Europa och Asien.
I Sverige häckar den främst i Lappland, men ses under flyttning och vinter i södra Sverige, Skåne, Halland och Östergötland.
Jakt:
Sädgåsen är jaktbar under skyddsjakt i Sverige enligt bilaga 1 i jaktförordningen.
Jakttid:
Endast skyddsjakt i Blekinge och Skåne Län: 21 april – 20 februari
Jakten bedrivs oftast med smygjakt eller bulvaner och gömsle.
Vapenklass:
Vid jakt används:
Tänk på till jägarexamen: