
Kännetecken:
Skrattmåsen är en medelstor måsfågel (35–39 cm lång) med ljusgrå rygg, vita undersidor och rödbruna ben och näbb.
I häckningsdräkt (sommar) har den ett mörkbrunt huvud – inte svart som namnet antyder.
Under vintern blir huvudet vitt med endast mörka öronfläckar kvar.
Ungfåglar är brunaktiga med fläckiga vingar och får vuxen fjäderdräkt efter cirka 3–4 månader.
I flykten syns vita vingframkanter och en lätt, elegant flygstil.
Förekomst:
Skrattmåsen finns i hela Sverige, vanligast i södra och mellersta delarna, kring sjöar, våtmarker, kust och jordbruksmark.
Den häckar i kolonier, ofta tillsammans med tärnor och andra måsar, på öar, stränder eller i vassrika sjöar.
Beteende:
Skrattmåsen är social, livlig och högljudd.
Den ses ofta i stora flockar vid åkrar, stränder, soptippar och i städer.
Under häckningstiden är den mycket vaksam och aggressiv mot inkräktare nära boet.
Föda:
Skrattmåsen är allätare men lever främst av insekter, daggmaskar, småfisk, kräftdjur och avfall.
Den söker föda på åkrar, i grunda vatten eller fångar insekter i luften.
Fortplantning:
Häckningen sker i maj–juni.
Båda könen bygger ett bo av gräs och vass på marken, ofta i stora kolonier.
Honan lägger 2–3 ägg, som ruvas i cirka 23–25 dagar.
Ungarna blir flygfärdiga efter 5–6 veckor och får vuxen fjäderdräkt efter 3–4 månader.
Flyttning:
Skrattmåsen är flyttfågel.
De flesta svenska skrattmåsar flyttar till Västeuropa, Brittiska öarna eller Medelhavet för att övervintra, men vissa stannar kvar i södra Sverige.
Utbredning:
Arten finns i stora delar av Europa och Asien, samt lokalt i Nordafrika.
I Sverige är den vanlig i låglänta områden och en av de mest spridda inlandsmåsarna.
Jakt:
Jakten sker sällan, men ibland som skyddsjakt vid t.ex. fiskodlingar eller flygplatser.
Vapenklass:
Vid jakt används:
Tänk på till jägarexamen: