Kulgevär inledning
Moderna jaktvapen
För den svenska jägaren kan jaktvapen delas upp i tre huvudgrupper: hagelvapen, kulvapen och kombivapen (som är en blandning av de två förstnämnda).
Kulvapen skjuter ut en kula genom ett räfflat lopp som får kulan att rotera och därmed stabiliserar kulbanan. Kulvapen är effektiva på långt håll – för praktisk jakt uppåt 150–200 meter och på tävling uppåt 500 meter. Säkerhetsavståndet kan vara en halvmil (1,5 km för kaliber .22 LR, 5,3 km för kaliber 6,5×55).
Hagelvapen skjuter ut en stor mängd hagel genom ett slätborrat lopp. Hagelskottet är verkningsfullt för jakt på kort avstånd, från 30 meter och nedåt. Säkerhetsavståndet är mellan 200 och 400 meter (hagelstorleken i millimeter gånger 100 meter).
Kula och hagel kan jämföras med en sten och en näve sand som kastas. I båda fallen väger materialet lika mycket och kastas med samma kraft. Stenen gör ont på 30 meter – om den träffar. Sanden gör det på 3 meter och är lättare att träffa med, men på längre håll sprider sandklumpen ut sig och kraften försvinner.
Därav följer att hagel är ett bra val när man jagar nära bebyggelse eller när man jagar många personer tillsammans. Det kan inte komma några förlupna kulor och ett skott i fel riktning har en begränsad räckvidd.
Kulgevär och ammunition
Kulvapen
Räfflorna i en kulvapenpipa är till för att sätta rotation på kulan och få en stabil kulbana och hög precision. Diametern på kulan i moderna jaktvapen varierar normalt mellan 5,6 och 9,3 millimeter.
Kulvapnens konstruktion delas upp efter omladdningsmekanism: repeterstudsare, halvautomatiska studsare och dubbelstudsare.
Repeterstudsare laddas manuellt mellan varje skott. Vanligast är cylindermekanism och bygelmekanism.
Cylindermekanism
Cylindermekanismen laddas genom att dra upp slutstyckets sidohandtag, dra slutstycket bakåt och sedan tillbaka i ursprungsläget. Robust, driftsäker och vanligt förekommande.
Bygelmekanism
Bygelmekanismen är känd från westernfilmer. Man laddar genom att dra ned och upp bygeln. Mekanismen är snabb och funkar för både höger- och vänsterhänta.
Pump- och rakrepeter
Pumpmekanism (framstocken dras rakt bakåt) och rakrepeter (slutstycket dras rakt bakåt) förekommer också men är ovanliga i Sverige.
Ljuddämpare
Ljuddämpare tar bort knallen från kulskottet. Skottet hörs tydligt även på större avstånd, men inte lika skarpt.
Ljuddämparen fungerar även som rekylbroms och kan förbättra balansen. Den väger 300–500 g och förlänger vapnet.
Halvautomatisk studsare
En halvautomatisk studsare repeterar automatiskt. Skytten behöver bara trycka på avtryckaren för varje skott. Fördelarna är snabb omladdning och mindre rekyl, eftersom en del av rekylenergin används till omladdningen.
Nackdelar: ökad risk för eldavbrott och krångel. Halvautomaterna är känsliga för vilken ammunition som används och de är inte kända för att ha den bästa balansen vid skott.
Halvautomater
Halvautomatiska kulgevär som kan laddas med högst tre patroner (en i patronläget och två i magasinet) får användas vid jakt efter varg, björn, lodjur, bäver, utter, skogshare, mård och fågel.
Halvautomatiska kulgevär får användas vid jakt efter övriga arter under förutsättning att de kan laddas med högst sex patroner (en i patronläget och fem i magasinet).
Dubbelstudsare
Dubbelstudsare är tvåpipiga gevär som laddas med ett skott i varje patronläge. Fördelen är att man omedelbart kan skjuta två skott. De är tåliga, driftsäkra och snabba om man vill skjuta ett andra skott.
Nackdelen är att man måste bryta vapnet och ladda om. De är inte heller kända för precision eftersom det kan skilja i träffbild mellan piporna.
Luftvapen för jakt
Det krävs vapentillstånd för luft- eller kolsyrevapen vars anslagsenergi fyra meter från mynningen är 10 joule eller mer.
Man kan få tillstånd för jakt med räfflade luft- eller kolsyrevapen i kaliber 5,5 mm (.22), som är laddade med expanderande kula och har en anslagsenergi på minst 150 joule.
Vidare får luft- eller kolsyrevapen med minst 180 joules anslagsenergi användas till jakt efter exempelvis råttor, kaniner och fåglar.
Fakta – Luftvapen
Klass 4-studsare med expanderande kula är godkända för vissa småviltarter. Exempel: vildkanin, råtta, bisam, gråkråka, kajor, starar, skator, mård och liknande.
Kalibernamnet kan ha olika ursprung
Namnet på en kulvapenkaliber avser hela patronen, inte bara kuldiametern. Exempel:
– 6,5×55 (kallas också 6,5 Swedish Mauser): kuldiameter ca 6,5 mm, hylslängd 55 mm.
– 30-06 Springfield: kommer från att USA:s militär började använda den 1906.
– .308 Winchester: samma kula som 30-06 men kortare hylsa.
Världens vanligaste kulpatron för civilt bruk är .22 LR (6,5x15R). Den används främst för sportskytte. Näst vanligast är 30-06 Springfield.
Kulammunition
Moderna patroner – även hagelpatroner – är relativt ofarliga att hantera. Man kan förvara dem i fickan och tappa dem i golvet utan större risk. Men om en patron utsätts för starkt våld eller hamnar i öppen eld, kan den antändas och orsaka splitter och låga. Dock är det fråga om mycket mindre krafter än när patronen används i ett vapen.
En centraltänd patron består av fyra delar: hylsa, tändhatt, krut och kula. Undantaget är kantantända patroner som saknar tändhatt, till exempel .22 LR. Komponenterna tillverkas av många tillverkare, vilket ger stor variation.
För en och samma kaliber finns det olika kultyper, olika kulvikter och olika krut. Även hylsor och tändhattar varierar i material och utförande.
Olika kulor har olika syften. För jakt används i regel halvmantlade kulor som expanderar vid träff. Syftet är att kulan ska avge så mycket energi som möjligt och orsaka en stor sårkanal och snabb död. Helmantlade kulor används främst vid fågeljakt eller övning, eftersom de ger mindre skada.
Tillverkade patroner testas noggrant för att fungera optimalt i standardvapen. Patrontillverkare har ofta egna recept för vad som anses vara bäst. Det enda sättet att hitta rätt patron för ditt vapen är att provskjuta.
Randpatron
Många brytvapen med kulpipa använder randpatroner. Dessa har en upphöjd kant (fläns) längst ner på hylsan som hindrar patronen från att glida för långt in i patronläget.
Exempel på randpatroner: .22 LR, 5,6x52R, .44 Magnum, 9,3x74R. När en kaliber slutar med R betyder det att den är en randpatron.
Randpatroner var tidigare vanliga, särskilt i enskottstudsare. När repeter- och automatvapen utvecklades blev flänslösa patroner vanligare för att underlätta omladdning.
Handladdning – praktiskt
Vid handladdning återanvänds hylsan. Man köper kulor, krut och tändhattar separat, och använder utrustning som laddpress, krutmått och verktyg. Startkostnad några tusenlappar. Det finns gott om forum och böcker på ämnet från större ammunitionsföretag.
Jägare och sportskyttar laddar ibland sin egen ammunition – det kallas handladdning. Det kan ge billigare ammunition och ses ofta som en hobby. De mest erfarna skyttarna handladdar för att få optimal prestanda.
Handladdning innebär att man utvecklar en egen laddning som är specialanpassad för vapnet och skjutstilen.
Klassindelning kulammunition
| Klass | Tekniska krav | Djurarter som får jagas |
|---|---|---|
| Klass 1 | Kulvikt minst 9 g med E₁ minst 2 700 J. Eller: Kulvikt minst 10 g med E₁ minst 2 000 J. | Samtliga viltarter. |
| Klass 2 | Kulvikt minst 3,2 g (50 gr) med E₁ minst 800 J. | Samtliga viltarter utom älg, hjort, visent, bison, myskoxe, mufflonfår, varg, björn, säl och vildsvin. |
| Klass 3 | Kulvikt minst 2,5 g (39 gr) med E₁ minst 200 J. | Samtliga viltarter utom älg, hjort, visent, bison, myskoxe, mufflonfår, varg, björn, säl, vildsvin, rådjur, järv, lodjur och bäver. |
| Klass 4 | Valfri kulvikt. E₀ minst 150 J. | Vildkanin, iller, fret, mård, mink, hermelin, vessla, ekorre, lämlar, råttor, mullvad, sorkar (även bisam), möss, näbbmus, gråtrut, silltrut, fiskmås, skrattmås, sothöna, knipa, vigg, ripa, järpe, ringduva, fasan, rapphöna, stadsduva, turkduva, korp, kråka, råka, skata, kaja, nötskrika, björktrast, koltrast, stare, gråsparv, pilfink. |