Skytte Kulgevär
Skytte med kulvapen
Kulskytte går ut på att träffa mitt i prick. En ständigt återkommande rutin före – eventuellt också under – jaktsäsongen är därför att skjuta in vapnet. Du ska skjuta in vapnet på nytt om du tror att vapnet fått sig en törn, när du (eller en vapentekniker) skruvat på vapnet, kanske monterat en ljuddämpare eller tagit av ett kikarsikte – eller när du bytt ammunition. Skjut alltid in vapnet före jakten med jaktammunition eftersom olika patroner träffar olika.
Skjut mot brösthålan
När man skjuter mot vilt är avsikten att placera kulan säkert och dödligt i djuret. I praktiken betyder det brösthålan där hjärta och lungor sitter. På skjutbanan övar man för det mesta på raka sidoskott – vilket också är det säkraste och det man alltid ska sträva efter. Alla andra vinklar innebär mindre träffområde, samt risk för att bröstben och revben styr undan kulan.
Grunden är precision
Grundträningen vid kulskytte är att skjuta på en stillastående precisionsstavla. Börja alltid med det och försumma aldrig den träningen senare i din jaktliga karriär. Vid jakt är det första skottet viktigast och man försöker skjuta första skottet på stillastående vilt – alltså med precisionsskytte.
Öva olika skjutställningar
Det är också viktigt att skjuta i olika ställningar. Inskjutning och liknande görs sittande med stöd. Träna sedan både knästående och stående, med och utan stöd – samt andra jägarmässiga skjutstilar som du kan komma på. Till slut hittar du dina egna favoritställningar.
När du tar stöd ska du stödja kroppen – inte vapnet. Tar du stöd mot en bänk, stolpe eller trädstam ska du alltså ha handen mellan vapnet och stödet. Lägger du vapnet – eller ännu värre; pipan – mot stödet riskerar du att vapnet kastar kulorna och träffbilden förändras. Pröva också en så enkel sak som att skjuta fristående, med ryggen mot ett träd eller stolpe – notera hur mycket stabilare du blir.
Krama av skottet
Kulskytte handlar i hög grad om avfyrningsteknik. Till skillnad från hagelskyttets bestämda ”klipp” ska du sakta öka trycket på avtryckaren och krama av skottet. Den bästa avfyrningen sker när du inte exakt vet när skottet går. Det enda du koncentrerar dig på är att lugnt och stadigt öka trycket – och så kommer skottet av sig självt.
Det här kan låta konstigt, speciellt om du tycker att riktmedlen vinglar över hela tavlan och gärna vill trycka till när det ser ut att ligga rätt. Faktum är emellertid att en dålig avfyrning ger större fel än vinglet. Var inte orolig, med tiden blir du stadigare. Men helt stilla, det blir man aldrig.
Praktiskt övningsskytte
Förutom denna grundläggande precisionsträning med kula finns det mängder av praktiska träningsformer. Den mest kända är förmodligen älgbanan med en rörlig älgfigur på räls.
Vid allt skytte på rörligt mål måste man kompensera för att målet hinner röra sig en bit medan kulan flyger i luften. Det gäller kanske framför allt hagelskytte – som vi kommer till längre fram – men också kulskytte. På den traditionella älgbanan har man en träffanvisning på flera decimeter. Det är viktigt att komma ihåg att det löpande skyttet på älgbanan simulerar en situation där man skjuter andra skottet på ett påskjutet vilt, det vill säga i ett läge där man får chansa en aning. Normalt skjuter man inte första skottet på ett vilt i den farten med kula – speciellt inte på 80 meter bland träd.
Jaktskytte
Jaktskytte är ingen sport.
Vid en verklig jaktsituation är det din skyldighet att skjuta ett så säkert skott som möjligt. I praktiken betyder det att du ska ta stöd om du kan och aldrig skjuta på för långa håll eller i dåliga lägen – det vill säga chansa – när du skjuter det första skottet. Du ska också veta vart kulan tar vägen om du missar eller får ett genomskott. Att ha skjutit en älg på frihand på 150 meter är inte duktigt. Det är dumdristigt!
Vi är olika och har olika förutsättningar. För en del jägare är 175 meter för långt håll och för andra jägare är 75 meter för långt håll i samma jaktsituation. Det är helt okej att vara en sämre skytt och samtidigt jaga – så länge man är medveten om det. Det är inte skyttet som gör dig till en bra jägare – det är omdömet att veta din begränsning. Och omdömet skaffar du dig bland annat på skjutbanan.
Skjut igen
Jaktskytte innebär också att man ska veta när man ska chansa – för det finns sådana lägen också.
Om du avlossat ett skott mot vilt – och du känner dig tveksam – ska du givetvis skjuta igen. Detta trots att du kanske fått sämre skottläge. Försök ändå att vara behärskad (det är nämligen det svåraste i den här situationen) och försök rikta och sikta någon sekund extra även vid det andra skottet.
Det finns ett talesätt att ”har du börjat skjuta så ska du fortsätta att skjuta”. Det gäller, förutsatt att du enbart skjuter mot det påskjutna djuret och att inte säkerheten i övrigt äventyras, till exempel att du inte längre har något kulfång. Ett återkommande misstag är att jägare tror sig skjuta på ett djur men i själva verket skjutit på flera – antingen för att de övriga djuren inte visade sig före första skottet, eller för att djuren rörde sig i skottögonblicket och jägaren blandade ihop dem.
Ett djur åt gången
En grundregel vid all jakt är att aldrig skjuta på mer än ett vilt åt gången. Så länge man inte är helt säker på att ett påskjutet djur är dött får man inte börja skjuta på andra djur. I en del älgjaktlag tillämpas regeln att djuret ska vara urtaget och klart innan nytt djur får påskjutas. Det är en bra säkerhetsregel, som ger fler jaktlagsmedlemmar en chans till skottillfälle.
Glöm inte kulfånget
En betydande risk vid jaktskytte är att skytten inte uppmärksammar vad som finns bakom villebrådet i skottögonblicket. Att det ska vara kulfång i form av tät skog eller en backe är självklart och detta planerar man för redan före jakten och när man ställer sig på passet. Många gånger är kulfånget säkert bara i vissa riktningar, något man alltid måste tänka på. I en stressad jaktsituation är det mycket lätt att förivra sig – speciellt om viltet är påskjutet. Det gäller att hålla huvudet kallt och avbryta i tid.
Men det kan också ske saker inom skjutområdet. I huvudsak är det två risker man ska veta om, nämligen:
- Flera djur, vilket är vanligt hos flocklevande vilt som vildsvin, men som också inträffar till exempel vid rådjurs- eller älgjakt då djuren ofta kommer i par eller familjegrupper. En bom ger ett genomskott och kan skada djuren bakom.
- Jakthunden. Vid jakt med hund kan hunden finnas tätt bakom viltet. Speciellt vanligt är det vid ståndhundsjakt.
Alltså: Även om man sitter på ett pass med säkert kulfång och inga särskilda instruktioner från jaktledaren så måste man alltid kontrollera vad som finns bakom villebrådet innan man skjuter.
Kulor studsar även på vatten
Det är lätt att förstå att kulor och hagel kan studsa mot hårda underlag, som sten, träd eller frusen mark, och ge upphov till farliga rikoschetter, ibland i 90 graders vinkel.
Det är däremot lätt att förbise att de även kan studsa på vatten – precis som när du ”kastar macka” med stenar. Vid flacka kulskott mot vatten (som vid gåsjakt, säljakt, bäverjakt med mera) ska det vara helt fritt på sjön åtskilliga kilometer – eller ett kulfång på stranden bakom.
Jaktstigar
Ett bra komplement till den grundläggande skytteträningen är att gå kulstigar och hagelstigar. De fungerar ungefär som den klassiska tävlingsformen fältskytte. Man går från station till station och möter olika utmaningar och situationer – som går att variera i oändlighet. Även här förekommer rörliga mål. Träningen vid det här skyttet är just att öva upp flexibiliteten, bli van med olika skyttesituationer och lära sig göra rätt val. Dessutom är det ett roligt skytte och tävlingarna (det är ofta valfritt om man vill tävla, eller bara träna) brukar vara trevliga familjedagar.
Även ett kulvapen bör stämma någorlunda med skyttens kropp för att möjliggöra snabb anläggning och inriktning. I regel brukar det kunna lösas med mindre justeringar av kolven.